rullstol sökes
Dagens träning blev en fyra tullars joggingtur samt ett besök på eurogym.
Men alltså mina vader klarar inte av joggingturer. Nu haltar jag omkring som en... halt. Sist var det precis likadant.
Ska det vara såhär? Jag kan ju knappt gå nu. Är jag normal? Snälla bullen, hjälp mig.
Ps. Jogga är ganska tråkigt. Och jag gråter i smyg över morgondagens missade combatpass. Hejdå.
vill ni inte läsa om träning kan ni skippa...
Jag joggar sääällan längre sträckor (dit räknas allt över säg... 4 kilometer). Så efter gårdagens joggingtur på 6-7 kilometer är mina vader stelare än någonsin. Nå, jag gav mig fan på att jogga hela vägen och gjorde det så jag var/är nöjd.
Idag var det combat. Dessa bc-pass förgyller verkligen hela min sommar. Det besvärliga är att det blir massa tjorvande med arbetsschemat när man ska försöka vara ledig varje tisdag och fredag på speciella tider. Och nej jag har inte idats säga åt chefen att jag vill vara ledig för att få gå på pass... tycker nog inte att det är lika viktigt som jag tycker att det är.
Hej jag kommer aldrig kunna ha ett normalt jobb.
Dagens våghalsiga: surfa utan antivirusprogram. iiih, livsfarligt ju! måste stänga av tror jag.
Puh!
Åh vad det är skönt med träning där man kan ta i så det stundvis känns som man ska spy. Ja dagens kick- och boxpass var riktigt bra. Och det är verkligen en blandad grupp människor som samlas där på stranden på onsdagar vid sju. Kul.
Försökte locka med mig småsystrarna på passet, heeelt utan framgång.
- Nä, det är inte kul.
- Men hur vet du det? Du har ju aldrig provat. Du vet ju inte ens vad det är.
- Men det låter tråkig. Träning är tråkigt.
Vilken fantastisk inställning.
Försökte locka med mig småsystrarna på passet, heeelt utan framgång.
- Nä, det är inte kul.
- Men hur vet du det? Du har ju aldrig provat. Du vet ju inte ens vad det är.
- Men det låter tråkig. Träning är tråkigt.
Vilken fantastisk inställning.
svettigt värre
(eller ja jag förstår när hon räknar också. siffrorna kan jag)
Efter träningen skulle jag och Amanda promenera med hundarna. Men hon vägrade gå innan mina byxor hade torkat (svett). Hon ville inte promenera med nån som hade pissat på sig, påstod hon.
nytränad!
Att köra combat inne på umppari (= umpitunneli = dräggigaste utestället i norra finland?) var lite annorlunda. Tror verkligen inte att stengolv (med lite glaskross från helgen) är optimalt att träna på, men men. Instruktören pratade förstås finska och jag förstod alltså inte ett jota, men det gick bra iaf. Tycker dock att finnarna kan använda de engelska namnen på alla sparkar och slag istället för att hitta på helt egna.
Nej nu lät jag negativ. Det var skitkul och jag svettades som en gris (glastak = växthuseffekt där inne!) och jag tycker instruktören var bra trots att jag inte förstod vad hon sade.
Nu duschen!
run Forrest, run!
Idag var det dags för vårruset här i Umeå. Var jag med i år? nope. Men jag haaaar ju redan en medalj från förra året (anteckna gärna det). Dagen till ära tycker jag iaf att vi firar med ytterligare ett klipp med Tiffany Persson (och ja, jag kände mig också lite som en spermie när vi sprang).
Gym
Efter att ha väntat hur länge som helst på att den där uppsatsen skulle dyka upp, och tillslut insett att den nog inte gör det alls idag, cyklade jag till iksu.
Uppvärmning 10 min på löpbandet.
Rumpa. Vader. Bröst. Triceps. Rygg
Och sedan ytterligare 30 minuter på löpband, 30 minuter som gick oväntat lätt (sånär som på tre minuters kniv-under-revbenen-håll på slutet). Allt blir lättare när man har bra musik i öronen. Och en någorlunda ordentlig stretch på slutet orkade jag med också.
Det är riktigt skönt att gymma när man väl kommer iväg, problemet är att jag sällan känner mig riktigt peppad på det innan jag börjar.
Mina idrottskarriärer, del 4
Jag glömde bort idrottsgrejen, för slut är det ju inte.
Innebandy
Innebandytiden måste nog ändå ses som min mest seriösa idrottssatsning hittills. FF Haparanda hette vi, vilket ju onekligen låter som ett fotbollslag. Vad FF stod för? Hmmm... jo... men alltså... okejdå, jag erkänner, det var Finska Föreningen. Finska Föreningen Haparanda låter extremt obra och sjukt töntigt, så vi sade bara FFH.
Hur som helst hade vi en extremt stajjlig hemsida (fråga gärna vem som gjorde den ;), egna matchtröjor (jag ÄR nummer 8), uppvärmingsdress samt jacka och byxa med namnen tryckt på. Det är väl ändå tecken på seriositet?! (eller på att hela laget tyckte att kläderna var det roligaste).
Eftersom det blev mycket billigare och innebar kortare resvägar spelade vi i en finsk serie, division 2. Det låter bra tycker jag, det kan man nästan skryta lite med. Men brukar man inte börja i någon lägre serie? Eller fanns det helt enkelt ingen? Jag vet inte riktigt.
Våra främsta rivaler var (förstås) ett Torneålag som spelat i ungefär tusen år mer än oss, vissa spelare i det laget avskydde vi nästan. De hade en gul och ful räv som logo. Till på köpet samåkte vi med detta torneålag när det var dags för matcher.
De lyckligaste ögonblicken i innebandykarriären, utan inbördes ordning:
- när vi vann över Torneå i provincia-finalen.
- när vi vann över Torneå i en seriematch.
(Det kan hända att jag nu överdriver rivaliteten något. Men i stort sett var det såhär)
Jag har ingen fantasi idag, så jag avslutar med att det absolut bästa med innebandyn var LAGET! Helt klart.
Mina idrottskarriärer, del 3
Sådär, jag är hemma, jag har ätit en galet sen middag, jag har läst igenom måste-bloggarna och nu är jag tröööött. Innan jag lägger mig kommer det en väldigt kort idrotts-historie-del. Väldigt kort. Och då handlar det om...
Jazzdans
Och det här var länge sedan! Vi snackar 9-årsåldern (eller?!), vi snackar GK Nordstjärnan och vi snackar närstaskolans gympahall. Det enda jag minns är att det var roligt att dansa och att vi fick köpa gråmelerade t-shirtar med ett lila GK Nordstjärnan-tryck på som var coola. Ja sen minns jag vem vi hade som lärare/tränare/instruktör också.
Alltså jag kan för mitt liv inte förstå hur folk kan komma ihåg saker som hänt när de var 2-3 år gamla. Jag har nästan inga minnen alls från 0-10 årsåldern. Har det hänt något traumatisk som gjort att jag förträngt allt?!
Den här dansen hade jag nästan behövt idag när vi skulle göra ett jazzdansinfluerat block och jag inte ens visste vad jazzdans var för något.
(Oj, vilken karriär)
Mina idrottskarriärer, del 2
Karatetiden
Jag har nog påstått att jag i alla fall fick gult bälte i karate, men jag undrar om det inte är något jag hittat på för att inte känna mig sämst. Det kan mycket väl hända att mitt bälte bara hann bli halvgult innan jag lessnade. (Eller vänta nu, är det orange som kommer efter vitt? Jag vet inte ens vad jag hade för bälte.)
Vad minns jag från karatetiden då? Jo:
- En av tjejerna var kär i tränaren (som var en fullvuxen karl).
- Jag var kär i en kille som tränade karate (kände jag honom? Neeejdå)
- Man skulle ligga i en ring på golvet och sedan spänna magen medan de andra GICK på oss. De vuxna lät förstås bli att trampa på oss barn. Här hade vi snackat traumatisk upplevelse annars.
- Man räknade på japanska (för det är väl inte kinesiska?) och det lät ungefär: itch, ni, san, chi, gå, råck, hich, hach, kou, jou. Japp, exakt så lät det. Och man satt på knä och bugade och hade sig. Mycket coolt.
- Bältet skulle inte knytas hur som helst. bah.
- Man övade på kator.
- Byxorna kändes för korta (ja som på bilden)
Varför kunde man inte hålla sig till en sport när man var liten? Jag är övertygad om att jag hade haft svart bälte om jag fortsatt med mitt karatande, och det hade då varit något att skryta med! Jag hade själv varit imponerad. Istället fick jag ett vitt bälte med gult i mitten. Som ett ägg ungefär. Det är inte särskilt respektingivande.
Jag har nog påstått att jag i alla fall fick gult bälte i karate, men jag undrar om det inte är något jag hittat på för att inte känna mig sämst. Det kan mycket väl hända att mitt bälte bara hann bli halvgult innan jag lessnade. (Eller vänta nu, är det orange som kommer efter vitt? Jag vet inte ens vad jag hade för bälte.)
Vad minns jag från karatetiden då? Jo:
- En av tjejerna var kär i tränaren (som var en fullvuxen karl).
- Jag var kär i en kille som tränade karate (kände jag honom? Neeejdå)
- Man skulle ligga i en ring på golvet och sedan spänna magen medan de andra GICK på oss. De vuxna lät förstås bli att trampa på oss barn. Här hade vi snackat traumatisk upplevelse annars.
- Man räknade på japanska (för det är väl inte kinesiska?) och det lät ungefär: itch, ni, san, chi, gå, råck, hich, hach, kou, jou. Japp, exakt så lät det. Och man satt på knä och bugade och hade sig. Mycket coolt.
- Bältet skulle inte knytas hur som helst. bah.
- Man övade på kator.
- Byxorna kändes för korta (ja som på bilden)
Varför kunde man inte hålla sig till en sport när man var liten? Jag är övertygad om att jag hade haft svart bälte om jag fortsatt med mitt karatande, och det hade då varit något att skryta med! Jag hade själv varit imponerad. Istället fick jag ett vitt bälte med gult i mitten. Som ett ägg ungefär. Det är inte särskilt respektingivande.
Mina idrottskarriärer, del 1.
Händer det inget spännande man kan blogga om får man helt enkelt börja skriva om tidigare händelser.
Del 1: Orientering
Orientering är töntstämplat, jag vet. Men egentligen är det ju ganska king, man får springa i skogen, vilket ju är hur skönt som helst. Hoppa över stenar och stubbar, kryssa sig fram mellan träden, trampa omkring i massa lera och blöta myrar utan att behöva oja sig över att man blir blöt om skor och fötter (man SKA bli blöt om fötterna! Det är ju halva grejen). Att vi sedan i stort sett blev tvingade till orientering som små drog väl ner betyget lite.
Annat som drar ner betyget:
- Att stanna till någon minut för att titta extra noga på kartan är inte kul, på ungefär tre sekunder samlas hela skogens mygg kring just dig.
- Kollar man inte ordentligt på kartan kan man gå vilse. En gång har jag upplevt det ensam, det var traumatiskt. Hmm, var fan är den där jä*la rågången? Springer jag rakt in här i skogen en bit hittar jag den säkert? Nähä, inte det. Hur fan ska jag hitta tillbaks till vägen nu då? Panik.
Jag var alltid rädd för att springa vilse om jag orienterade ensam på okända ställen. Stackars barn. Detta har säkert påverkat mig negativt som person, jag är nog extra orolig och allmänt vilsen i livet, eller något. (hjärnskrynklare hitåt!)
- Orienteringskläder måste vara det fulaste som finns. Särskilt skorna. Vad är grejen med det? Men å andra sidan, vem behöver glamourösa kläder när man ska älga omkring i skogen och få kvistar och spindelnät i håret och trampa i lera?
Nej, nu utvecklades detta plötsligt till en väldigt negativ bild av orienteringen.
- Kom ihåg att det är väldigt lugnt och skönt i skogen (men hinner man njuta av det? Nope).
- Klubbmästerskapen och distriktsmästerskapen gav många medaljer när man var liten, och medaljer var kul.
- Att vara medlem i HOK kostade 10 kronor per termin (säg till om jag ljuger? jag ljuger säkert) vilket ju måste ses som något positivt. Tänk om jag krävt en livs levande häst med tillhörande stallplats och mängder med mat eller en helt ny hockeyutrustning vartannat år.
Och som sagt var är det kul att springa i skogen. Och att kunna hantera karta och kompass är ju skitcoolt. Väl?
Del 1: Orientering
Orientering är töntstämplat, jag vet. Men egentligen är det ju ganska king, man får springa i skogen, vilket ju är hur skönt som helst. Hoppa över stenar och stubbar, kryssa sig fram mellan träden, trampa omkring i massa lera och blöta myrar utan att behöva oja sig över att man blir blöt om skor och fötter (man SKA bli blöt om fötterna! Det är ju halva grejen). Att vi sedan i stort sett blev tvingade till orientering som små drog väl ner betyget lite.
Annat som drar ner betyget:
- Att stanna till någon minut för att titta extra noga på kartan är inte kul, på ungefär tre sekunder samlas hela skogens mygg kring just dig.
- Kollar man inte ordentligt på kartan kan man gå vilse. En gång har jag upplevt det ensam, det var traumatiskt. Hmm, var fan är den där jä*la rågången? Springer jag rakt in här i skogen en bit hittar jag den säkert? Nähä, inte det. Hur fan ska jag hitta tillbaks till vägen nu då? Panik.
Jag var alltid rädd för att springa vilse om jag orienterade ensam på okända ställen. Stackars barn. Detta har säkert påverkat mig negativt som person, jag är nog extra orolig och allmänt vilsen i livet, eller något. (hjärnskrynklare hitåt!)
- Orienteringskläder måste vara det fulaste som finns. Särskilt skorna. Vad är grejen med det? Men å andra sidan, vem behöver glamourösa kläder när man ska älga omkring i skogen och få kvistar och spindelnät i håret och trampa i lera?
Nej, nu utvecklades detta plötsligt till en väldigt negativ bild av orienteringen.
- Kom ihåg att det är väldigt lugnt och skönt i skogen (men hinner man njuta av det? Nope).
- Klubbmästerskapen och distriktsmästerskapen gav många medaljer när man var liten, och medaljer var kul.
- Att vara medlem i HOK kostade 10 kronor per termin (säg till om jag ljuger? jag ljuger säkert) vilket ju måste ses som något positivt. Tänk om jag krävt en livs levande häst med tillhörande stallplats och mängder med mat eller en helt ny hockeyutrustning vartannat år.
Och som sagt var är det kul att springa i skogen. Och att kunna hantera karta och kompass är ju skitcoolt. Väl?
svettblogg
R tycker nog att jag är lite vrickad ibland. Som när jag kommer hem efter två timmars träning och är lite lycklig över att jag har svettats som en gris och frågar om han vill se hur genomblöta mina träningskläder är. Han vill aldrig se. Inte känna på dem heller. Jag fattar inte varför.
På combaten var det trångt och jävligt. Det är frustrerande när man inte kan sparka ordentligt utan att riskera att träffa någon i huvudet. Man får stå och vifta lite mesigt med benen istället (alternativet vore ju att verkligen ta i som f*n iaf, antar att folk skulle undvika att stå nära en då). Nåja, jobbigt som tusan blev det ju iaf.
Till helgen är det eurovisionsfest. Tjohooo, som jag väntat. Jag lovar att jag ska rösta på finland, king om landet som man alltid skrattat åt skulle vinna två år i rad. Jag håller tummarna.
På combaten var det trångt och jävligt. Det är frustrerande när man inte kan sparka ordentligt utan att riskera att träffa någon i huvudet. Man får stå och vifta lite mesigt med benen istället (alternativet vore ju att verkligen ta i som f*n iaf, antar att folk skulle undvika att stå nära en då). Nåja, jobbigt som tusan blev det ju iaf.
Till helgen är det eurovisionsfest. Tjohooo, som jag väntat. Jag lovar att jag ska rösta på finland, king om landet som man alltid skrattat åt skulle vinna två år i rad. Jag håller tummarna.
Oj, vad mycket text!
Åh inatt kommer jag (eller borde jag åtminstonde) sova gott.
Delvis på grund av sömnbristen från förra natten.
Men mest på grund av (eller tack vare) dagens träning. Föst ett dancepass som jag egentligen inte var särskilt peppad på, men det betyder ju inte att det inte blir svinjobbigt iaf. Sedan combat där jag på allvar trodde att jag skulle spy, stod ett tag och funderade på hur jag skulle göra ifall det faktiskt skulle ske. Och påväg till omklädningsrummet hörde jag sedan musiken till Body Jam 35 och blev lite ... träningsnostalgisk. Så jag var tvungen att smita in och köra första delen.
(Mina stackars fötter som, efter den träningsfria veckan, för en gångs skull såg fina ut ser nu åter igen ut att ha varit med om sju svåra år. Aj.)
Sedan ska jag visst bli kennelägare. Okeeej delägare, men vadfan. Mamma påstod att vi måste deklarera, så jag får väl lära mig det då, jesusamalia vad vuxet. Mina deklarationserfarenheter hittills har bestått av att jag skickat in ett SMS för att godkänna alla siffror. Vilka nymodigheter.
Delvis på grund av sömnbristen från förra natten.
Men mest på grund av (eller tack vare) dagens träning. Föst ett dancepass som jag egentligen inte var särskilt peppad på, men det betyder ju inte att det inte blir svinjobbigt iaf. Sedan combat där jag på allvar trodde att jag skulle spy, stod ett tag och funderade på hur jag skulle göra ifall det faktiskt skulle ske. Och påväg till omklädningsrummet hörde jag sedan musiken till Body Jam 35 och blev lite ... träningsnostalgisk. Så jag var tvungen att smita in och köra första delen.
(Mina stackars fötter som, efter den träningsfria veckan, för en gångs skull såg fina ut ser nu åter igen ut att ha varit med om sju svåra år. Aj.)
Sedan ska jag visst bli kennelägare. Okeeej delägare, men vadfan. Mamma påstod att vi måste deklarera, så jag får väl lära mig det då, jesusamalia vad vuxet. Mina deklarationserfarenheter hittills har bestått av att jag skickat in ett SMS för att godkänna alla siffror. Vilka nymodigheter.
sitt still
Sen vi kom hem från nikekonventet har jag varit halvsjuk och... inte mått så bra... mest hela tiden. Så nu har jag sagt att jag inte ska träna på en hel vecka.
Jag ångrar mig redan.
Nåja, inom en mycket snar framtid kommer jag att ha anpassat mig till soffpotatislivet och tycka att det är ganska skönt att ligga framför tvn och slippa gå längre stäckor än mellan köket och sovrummet (jaja, till skolan måste jag väl ta mig iaf).
Jag ångrar mig redan.
Nåja, inom en mycket snar framtid kommer jag att ha anpassat mig till soffpotatislivet och tycka att det är ganska skönt att ligga framför tvn och slippa gå längre stäckor än mellan köket och sovrummet (jaja, till skolan måste jag väl ta mig iaf).
detta är viktigt!
Gymmets (eller iaf gruppträningens) första och allra viktigaste budord:
Du skall icke stjäla andra personers platser!
(okej om du är ny och inte vet om att platserna faktiskt är inofficiellt paxade sedan långt tillbaka, då kommer nog de onda blickarna tillslut få dig att förstå. men annars... grrr.)
Ja, plugga var det ju... suck.
Du skall icke stjäla andra personers platser!
(okej om du är ny och inte vet om att platserna faktiskt är inofficiellt paxade sedan långt tillbaka, då kommer nog de onda blickarna tillslut få dig att förstå. men annars... grrr.)
Ja, plugga var det ju... suck.
vila är tråkigt
Åh, jag har ont i halsen.
Kunde ha vilat idag, men vi skulle ju spela innebandy! Och ja, det var precis lika läskigt jobbigt som sist. Min innebandykondition är verkligen inte på topp, efter varje anfall får jag leka back/målvakt ett tag eftersom jag inte orkar springa ända fram till det andra målet. Och då spelar vi inte på hel plan (inte ens på halv faktiskt). Skrämmande.
Men vila imorgon då? neeej det är ju step dance, torsdagar är heliga. Fredag? jaaa, men då är det ju nästan helg.. så jag kan lika gärna köra ett combatpass och vila under helgen istället.
Nu ska jag iaf sova. då vilar jag ju!
Kunde ha vilat idag, men vi skulle ju spela innebandy! Och ja, det var precis lika läskigt jobbigt som sist. Min innebandykondition är verkligen inte på topp, efter varje anfall får jag leka back/målvakt ett tag eftersom jag inte orkar springa ända fram till det andra målet. Och då spelar vi inte på hel plan (inte ens på halv faktiskt). Skrämmande.
Men vila imorgon då? neeej det är ju step dance, torsdagar är heliga. Fredag? jaaa, men då är det ju nästan helg.. så jag kan lika gärna köra ett combatpass och vila under helgen istället.
Nu ska jag iaf sova. då vilar jag ju!
träningshelg
Om det inte vore för att jag inte druckit alkohol på ett tag hade jag nästan trott att jag var bakis just nu. Ont i huvudet och allmänt seg och grötig. Men nej, det beror istället på en 10 timmars tågresa (sittande till på köpet! så att sova längre än 30 minuter åt gången funkade inte, sen fick man nackspärr). Fyfan, jag kommer då aldrig bli någon backpacker.
Nå, nikekonventet var skitkul. Massa inspirerande pass, nya fina träningskläder, en jättebra föreläsning med Mia Törnblom, BC 31, BJ 40 och annat kul. Nästa år tar vi dock flyget både fram och tillbaka. Och nu ska jag sova lite så jag orkar träna ikväll :P
Ingen förkylning, tack.
Att träna eller inte träna idag, det är frågan.
För jag har så tråååkigt och det är kul att träna. MEN min hals verkar börja bråka med mig, och skulle jag bli sjuk inför helgen så vet jag inte vad jag gör. Eller jo, jag kör en sisådär 6 pass om dagen iaf och drar på mig hjärtmuskelinflammationer och gud vet vad.
Så, jag stannar nog hemma framför tvn idag. suck.
För jag har så tråååkigt och det är kul att träna. MEN min hals verkar börja bråka med mig, och skulle jag bli sjuk inför helgen så vet jag inte vad jag gör. Eller jo, jag kör en sisådär 6 pass om dagen iaf och drar på mig hjärtmuskelinflammationer och gud vet vad.
Så, jag stannar nog hemma framför tvn idag. suck.
shake it!
Dagens aerobicpass med latinorytmer tränade nog mina magmuskler mer än något annat. För alltså jag är verkligen inte bra på att vicka på höfterna och skaka rumpa. Sensuellt? Nej jag ser mest ut som nån stelbent 80åring, och till på köpet ska man behöva se eländet i speglarna. Nåja, jag fick skratta iaf :P
Imorgon är det dags att opponera på uppsatser. Jag har ungefär förstått hälften av den jag fått i uppdrag att läsa. Det känns bra.
Imorgon är det dags att opponera på uppsatser. Jag har ungefär förstått hälften av den jag fått i uppdrag att läsa. Det känns bra.
hoppas! :)
Ojoj, Sandra gav med sig och nu verkar det som att vi anmäler oss till nikekonventet i januari när CSN skickar pengar nästa gång. Kul att ha något att se fram emot efter jul också :)
Nu ska det snart färgas hår och kollas på OC (fast det är så dåligt nu). I frysen står ett glasspaket och fryser, kanske öppnas det... vi har ju faktiskt stepmusklat idag!
Nu ska det snart färgas hår och kollas på OC (fast det är så dåligt nu). I frysen står ett glasspaket och fryser, kanske öppnas det... vi har ju faktiskt stepmusklat idag!