svettblogg
R tycker nog att jag är lite vrickad ibland. Som när jag kommer hem efter två timmars träning och är lite lycklig över att jag har svettats som en gris och frågar om han vill se hur genomblöta mina träningskläder är. Han vill aldrig se. Inte känna på dem heller. Jag fattar inte varför.
På combaten var det trångt och jävligt. Det är frustrerande när man inte kan sparka ordentligt utan att riskera att träffa någon i huvudet. Man får stå och vifta lite mesigt med benen istället (alternativet vore ju att verkligen ta i som f*n iaf, antar att folk skulle undvika att stå nära en då). Nåja, jobbigt som tusan blev det ju iaf.
Till helgen är det eurovisionsfest. Tjohooo, som jag väntat. Jag lovar att jag ska rösta på finland, king om landet som man alltid skrattat åt skulle vinna två år i rad. Jag håller tummarna.
På combaten var det trångt och jävligt. Det är frustrerande när man inte kan sparka ordentligt utan att riskera att träffa någon i huvudet. Man får stå och vifta lite mesigt med benen istället (alternativet vore ju att verkligen ta i som f*n iaf, antar att folk skulle undvika att stå nära en då). Nåja, jobbigt som tusan blev det ju iaf.
Till helgen är det eurovisionsfest. Tjohooo, som jag väntat. Jag lovar att jag ska rösta på finland, king om landet som man alltid skrattat åt skulle vinna två år i rad. Jag håller tummarna.
Kommentarer
Postat av: Fredrik
Ha! Det där känner jag igen! Sambopersonen förstår inte heller hur jag kan tycka det är härligt att "svettas som en gris" och inte heller vill hon se på träningskläderna. Jag fattar inte vad som är fel. Alls.
Postat av: Jonna
Väldigt vad konstiga sambos vi har hittat hörru.
Postat av: Fredrik
Onekligen. För att travestera Thåström så är det dom som är konstiga och vi som är normala. :)
Trackback