- - Jonna - -

Nej hörrni, jag har ångrat mig. Det värsta med att åka buss är varken lukten, trängseln eller något sådant. Det värsta av allt måste vara brudarna som sitter bakom en (för de sätter ju sig alltid bakom en!) och pratar i mobiltelefon i timmar. Högt. Om alla fester de vart på och om varenda person som varit på festerna och vem som är heeeelt sjuk i huvudet och vem som är tillsammans med vem.
Trots att jag hade hög volym på iPoden kunde jag inte undvika att höra henne.

Idag ska jag väl ändå lyckas ta mig ner till Umeå?
Har spanat in en buss som går 13.35. Den är (om man har tur) framme vid universitetssjukhuset 20.45. Förstår ni hur lång tid det är där emellan?! Fyfan. Jag som hatar bussar. Jag avskyr de osköna sätena som man inte kan sova i utan att få nackspärr och bli förlamad. Lukten av bussar gör mig illmående. Jag tål inte riktigt att man måste sitta och trängas och aldrig kan få båda sätena för sig själv. Och på bussar drabbas jag av bacillskräck och tycker att allt är skabbigt och insmetat i lort.
 
Ja, trevlig resa då. 

Mysigt: små vovvar som bjäffar och har sig när de ligger och drömmer.
 
Det är ganska tråkigt att bo utan hundar. Jag vill bli väckt av hundpussar varje morgon.

Jovars, jag skulle ju gå på aerobic idag (eller vafan, jag vet inte ens om det var aerobic idag, men jag misstänker det). Men istället för träning blev det pizza (en napoli per haparandavistelse är ett måste!) och till efterrätt blåbärspaj hos mormor. Och nu har pappa just bakat bullar, och det finns 2 påsar chips i skåpet, och mammas nya favvisar "IKEA-lingon-bakelser" i frysen, och en after-eight-ask på bänken. Det är inte lätt att leva hälsosamt i det här huset. Nejnej.
 
Nu vill jag hem till Umeå där det bara finns krossade tomater, bulgur och fullkornspasta i skåpen, broccoli i frysen och en kanna vatten i kylen. Då tar man sig iväg och tränar och känner sig inte som en deg hela dagarna.

Fick just intervjun med åklagaren inställd, eller uppskjuten till imorgon. Jag som hade tänkt åka hem idag. Hur gör jag nu? Hur gör djur? Jag som hade planerat så bra.

Lyckades dra med mig lillasyster2 på "pump" idag, det var nästan årets bedrift. Efter passet påstod hon sig inte kunna gå ner för trapporna från hyllan och väl hemma i soffan igen var hon döende och orkade inte ens tugga i sig en halv banan. Stackarn. 
 
Nu ska jag basta. Åh det är så skönt med Happis, bastu varje kväll! Imorgon åker jag nog (buss) till Umeå igen, men först en intervju med åklagaren. Måste komma på bra frågor. Jag får prestationsångest över allting.

Drog med mig lillasyster till aspen igår för en timmes badminton. Skönt att få röra lite på sig, men jag fick offra de desperata hemmafruarna.
- Huh, det här var nog första gången jag tränade på typ ett halvår, pustade syster efteråt.
Helt tokigt. inte ens idrott i skolan har hon.
 
Nu förbereda mig inför ytterligare en intervju.
Kanske tar jag mod till mig och ringer ett såntdär läskigt telefonsamtal också.

Haha, här följer veckans roligaste historia från Haparanda. Jag skrattar varje dag.
 
Lillasyster A är såndär estetisk person som tycker om att rita och ha sig. Därför var de på jakt efter ett vanligt ritblock till stugan, så hon skulle ha något att kladda i. I den gamla stugan hittade de ett som ingen vet vem det tillhör, men det står ett okänt manligt namn på det. Utan att titta vad som fanns i blocket tog dem det med sig och råkade lämna det ute på verandan. Snart kom mormor och hennes väninna som varit ute på promenad (tamtamtam, fyll på med passande musik själva).
- Oj, är det nån som har ritat här? frågar väninnan.
- Jodå, det är A som ritat, svarar mormor övertygat och låter polaren titta igenom blocket, för A brukar ju rita så fint. (Efter det här misstänker jag att väninnan plötsligt  blev väldigt konstig och inte sa något mer under hela besöket, men jag vet inte. Jag är heller inte säker på om mormor kollade på bilderna, men jag låtsas för det blir mycket roligare då.)
 
När mamma och A sedan kollade igenom vad det egentligen var för block de hittat får de se väldigt underliga teckningar. Det är massa könsorgan och diverse sexställningar som inte är att leka med. Plus cigarett- och spritlogotyper förstås. Och detta har nu mormor skrytit inför kompisen om att barnbarnet ritat. Haha.

Att göra intervjuer är väl okej, men att sedan behöva lyssna på inspelningen och skriva ner varje ord är inte alls lika kul. Ett helvetesgöra är vad det är. En intervju är nu genomförd och nedskriven, och jag börjar redan fundera på om det inte är ett alldeles lagomt antal.
 
Försökte få med mig någon av de yngre systrarna på fejk-pump (bah, skiiiivstång heter det!) idag, men de var inte alls sugna. Träning är ju tråkigt. Trots att jag lockade med skön träningsvärk imorgon sade de nej, konstiga typer de där. Så jag nöjde mig med att gå dit och tjuvkika lite för att se hur ett fejk-pump-pass ser ut. Otroligt spännande.
 
Dags att förbereda mig lite inför morgondagens intervju.

Har försökt kolla upp vad det finns för träningspass här. Mannen i receptionen hade väl inte stenkoll på utbudet, men några gympapass i veckan verkar det finnas, samt någon slags boxträning som jag fick intrycket av att det mest gick småtjejer på (eller så svamlade han).
- Ja, det finns ju en hel del att välja på, sade han och lät nöjd.
Jovars. Jag får väl testa på korpengympan då.

Oj, det här var inte att leka med!
Men nu är klockan mycket.
och jag är så trött...
.... så trött.
 
Morgondagens projekt är att göra bloggen fin.

Jag som satt och hoppades på ett sm-guld till iksu. Jag hade hjärtklappning och höll nätt och jämnt på att bita ner både naglar och fingrar. Men icke, det gick lite åt skogen (innebandyn. inte nagelbitandet). Nu väntar jag mig att få höra att innebandy är ungefär lika spännande som vandrande pinnar-racing och enbart utövas av personer som inte är nog bra för andra sporter. Nå?
 
Nu måste jag köra lillasyster1 till torget. För det är så låååångt att gå (fyra hela kvarter) och de har öl att bära. Man måste supa varje helg. När ska man annars träffa folk?!
- Vååååj kauhea, säger jag på min låtsasfinska som jag inte får använda enligt lillasyster2.
- Meeeh, du kan ju inte låtsas som att du kan finska inför folk som verkligen kan det! suckar hon. Och bara därför gör jag det hela tiden.

Jag är värdelös på överraskningar. Tills igår kväll hade jag inte sagt nåt om att jag var påväg hem, men så pratade jag med mamma i telefon och råkade börja säga att jag bokat möte med en person där uppe på måndag... och sen sket det sig med överraskningen. 
 
Men vem vet, det kanske var lika bra. Nu kan de träna på att se glada ut tills ikväll. Ifall det inte skulle komma naturligt liksom.  
 
Känns nästan konstigt att åka upp IGEN. Nån termin har jag bara åkt hem till jul och sommaren, och nu var det bara en vecka sen jag var där. Jag säger inte att det inte är skönt att vara hemma, men det finns saker här i Umeå som man saknar (min dagliga träningsdos!!!). 
Jaja, innan bilfärden norrut startar ska jag ta förväl av mitt hälsosamma umeåliv med ett steppass. För hemma blir det onyttigheter varje dag igen. Och bilåkande var man än ska (även till ica som ligger ett helt kvarter bort). promenader och cykelturer är för töntar.

Kvällens projekt:
Plasta in min gamla säng, som stått och tagit upp alldeles för mycket plats samt blockerat en garderob i våran hall alldeles för länge, i massa soppåsar. Jag börjar bli king på att tejpa sopsäckar (syftar förstås på den öppna bilrutan...). Riktigt snyggt blev det, jag skulle nog ha en framtid inom inplastningsbranschen. Finns det någon sådan bransch?
 
Förhoppningsvis blir vi av med sängen imorgon bitti. Förhoppningsvis hamnar den i en lastbil påväg norrut. Och sen på kvällen åker jag efter. Hello Haaparanta!

Det snöar. Mycket.
Alla vädergudar kan ta och dö. Det här är vad jag önskade mig allra minst just nu.

Jag har en ny daaator, jag har en ny daaaator.
Och det var på tiden. Den gamla surrade som en ____ (fyll i valfri, högt surrande, sak. jag kommer inte på nåt) och hade en myckat otrevlig ovana att då och då helt enkelt sluta fungera. När den kände för det liksom. Det var inte kul. Alls. Särskilt inte när man har uppsatser att skriva. 
 
Nu försöker jag bli vän med windows vista. R säger att det suger, jag säger att han är avis och att det är king. Men egentligen fattar jag ingenting och inget är riktigt som jag tycker att det ska vara. Det kan ta ett tag innan vi blir riktigt bra kompisar.

- Här om dagen åts det nog surströmming i våran trappuppgång (jag är en mycket erfaren surströmmingsätare - det kan inte ha varit något annat!). Hoppas de njöt av måltiden.
- På gårdagens träningspass var det helt plötsligt svårt att börja gå med höger ben. Det var som tusan.
- Smaksatt fil är gott. Mycket godare än yoghurt.
- Jag har ringt flera läskigt telefonsamtal nu. Man vänjer sig fort!
- Suddelny I See med KT Tunstall är fortfarande en av favoritlåtarna just nu. Den blev långlivad!
 
Suddenly I see, this is what I want to be
Suddenly I see, why the hell it means so much to me

Trallalallalalaaa.

Åh giv mig mod.
Ska försöka våga mig på ett såntdär läbbläskigt telefonsamtal idag.
Till polisen.
Kan det bli läskigare än så?
Knappast.
 
Måste byta till min allra vuxnaste roll. och kanske låtsas som att jag är journalist också. Men det tar ett tag att ställa om. Kanske skulle det gå bättre om jag hade ett par glasögon att ta på mig? Då känner jag mig genast så mycket smartare och vuxnare.

Hohoho.
Vad kom jag just på?
Jo att det är den 15:e april idag. Och alltså sista dagen att skicka in ansökningarna för nästa termins kurser (jodå, en dag för sent och det är helt kört...helt...). Hmm, men vad ska jag välja då?
Ole, dole, doff...
 
Jodå, jag är alltid ute i god tid.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Update:
Äh hörrni, falskt alarm. Det är ju söndag idag, så man kan lämna in ansökan imorgon också. Då är det ju lugnt.