äntligen...
Som jag har svurit över att webblogg legat nere. Hela helgen har jag velat blogga, men nu minns jag inte om vad...
Kanske skulle jag skriva om Umeå Open dit vi for för att se Marit Bergman och Timo Räisänen, och att det första vi möttes av var beskedet om att Marit inte kom. Då lipade vi lite över det, men nu hoppas vi på en ny konsert. Istället såg vi Those Dancing Days som spelar musik man blir glad i hela kroppen av. Och så lyssnade vi på Lykke Li som jag verkligen gillade (vet dock inte om det funkar lika bra att lyssna på hemma).
Ja och så skrek vi förstås med i Timos "fear no darkness promised child".
Kanske skulle jag skriva om Umeå Open dit vi for för att se Marit Bergman och Timo Räisänen, och att det första vi möttes av var beskedet om att Marit inte kom. Då lipade vi lite över det, men nu hoppas vi på en ny konsert. Istället såg vi Those Dancing Days som spelar musik man blir glad i hela kroppen av. Och så lyssnade vi på Lykke Li som jag verkligen gillade (vet dock inte om det funkar lika bra att lyssna på hemma).
Ja och så skrek vi förstås med i Timos "fear no darkness promised child".
Kommentarer
Trackback