- - Jonna - -

Jag åkte buss norrut i 7½ timme, hälsade på hemma, badade i den nya stug-bastun och doppade mig i havet, såg på Yrrol med systeryster, pysslade med pärlor, blev fotograferad av Sandra och gosade med hundarna. Sedan åkte jag buss söderut igen och befinner mig nu återigen i Umeå.
 
På måndag börjar skolan - ny utbildning, ny klass, ny nollning. Men jag är lika virrig som vanligt och vet ännu inte vad jag vill. Läste just på kurswebben att vi under ett moment  bland annat ska "bygga en PC och installera operativsystemet på denna". Panik. Jag tycker ju inte ens om datorer, allt de gör är ju att bråka. Detta låter lovande...

Om man är en väldigt kriminell tjuv (jämfört med de okriminella tjuvarna...) och det kliar lite i fingrarna kan man hitta godsaker som vinbär, rabarber, äpplen, krusbär och hallon lite varstans på tomter här omkring. Man kan även klappa kaniner och plocka blommor.
 
Men fråga inte hur jag vet det, jag är ju inte särskilt kriminell av mig.
 

Just nu är det ångest, ångest, ångest som gäller.
 
Då kan man passa på att bli alldeles pinsamt fjortisfull och gapa om att ingen får röra i en för att man mår så dåligt och spy lite och sen måsta fara upp o jobba nästa dag. Eller nej förresten, det ger nog bara mer ångest. Men vad vet jag?

Veckans kommentar:
- Jonna, du är unik! ... iaf enligt eniro.
 
Det är viktigt det där med att vara unik. 
 
Just nu väntar jag mest på att få lön, en lön som jag borde spara ifall jag ska klara mig på halva studielånet sen. Lajbans. Pengar är så himla tråkigt. Jag skulle ju kunna plugga hur mycket roligt som helst utan ångest om det inte vore för att jag tillslut kommer få sälja min själ till csn.

 
 
Tänk om man skulle kunna ha någon riktig nytta av bloggen någon gång... Nu ska vi testa leta efter en nål i en höstack, alltså en cykel i Umeå. Den är iaf lätt att känna igen!

Dagens projekt var att ta sig ut i skogen och plocka bär. Så efter att nästan ha bestigit ett berg (alltså tagit oss över en backe) klampade och klafsade jag och J3 omkring bland träden mellan tomtebo och carlshem i jakt på blåbär. Kände oss verkligen som riktiga friluftsmänniskor och jag blev lite orienteringssugen, något som ingen annan verkar förstå att man faktiskt kan bli. 
 
Med lilafärgade fingrar och läppar stannade vi sedan till på konsum och köpte syltsocker och nu har jag en stor burk med hemmagjord blåbärssylt som står och svalnar på diskbänken. Alltså ni hör väl att jag är ganska impad av mig själv?! Detta skulle ge mängder med vuxenpoäng om man ville ha sådana.
 
Men jag vill mest ha pannkakor med blåbärssylt.

Under de senaste tre arbetsveckorna har en skiva spelats flitigt i butiken; soundtracket från Mamma Mia-filmen. Och alla har kräkts över det. Eller alla utom jag (som ofta varit där vid stereon o fixat). Jag har sjungit i flera veckor. Trallvänlig musik blir man glad av, och vad är trallvänligare än ABBA? Nej just det.
 
Nu har jag dock jobbat klart, förutom lite extrajobb. Får nog skaffa skivan så jag har nåt att sjunga till här hemma också.
  

 
Alla är lite deppiga just nu. Alla. 
Detta är fortfarande min bästa och finaste gråtlåt, ifall ni också känner för att deppa lite. Man kan till exempel sörja över att det nu blir höst och man gick miste om hela sommaren. Och nej skriv nu inte att det är mysigt med höst och att man kan sitta inne och dricka te och mysa och sånt blaj, för så är det inte alls. Det är bara skit.

Jag har aldrig tidigare reflekterat över att vingummi faktiskt heter VINgummi. Fram tills idag då jag stod och packade upp sånadär sockerfria, glutenfria, mjölkfria, ekologiska, rättvisemärkta och svindyra godisar utan färgämnen där de skrivit "utan vin" på påsen. Så i flera timmar gick jag sedan omkring och trodde att man faktiskt hade vin i vanligt, billigt,  vingummi.
 
Men det var förstås fel. 
 
Det var dagens mest intressanta historia.

 
Helg. Är mycket mer sugen på fest än jobb, men man får inte alltid välja. Försöker tänka på alla pengar jag kommer tjäna. Pengar pengar pengar... Åååh, let me out.
 
Och ni som kommer dissa musiken nu har fel.

Jag lider av kronisk beslutsångest, det kan vara det allra största problemet med mig.
En dag pratades det taueringar och att jag borde ha en som påminner mig om att man måste våga ta beslut. Sandra kom med bäst förslag, riksdagen, Reinfeldt eller nikes slogan "just do it". Kanske en kombo med alla tre? Nja det blir nog inget av det, kan inte bestämma mig för vad jag skulle tatuera in.
 
Största beslutet är som vanligt vad jag ska göra av mitt liv (läs: vad jag ska plugga härnäst). Ångest. Och för att öva får jag fatta beslut som vilka chips som ska köpas och bestämma tider för träning och liknande. Snart kanske jag lyckas bestämma mig för en kamera också, det hade vart grejer det.
 
Äh, jag orkar inte tänka igenom detta inlägg. Jag ska ju iväg och spela innebandy.