pust och stön

Medan jag spenderade julveckorna i soffan med en stor godisskål framför mig passade all min kondition och styrka på att smita. Dagens aerobic dance-pass var jobbigare än någonsin (jaja, det säger jag ofta, men den här gången var det så!). Benen var alldeles stumma och bar knappt. Nå, jag var inte ensam, Sandra bad mig vara beredd på att utföra lite första hjälpen ifall hon skulle falla ihop.
 
Nu är klockan nio och jag har äntligen fått i mig middag. Dags att sova då...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback