Detta gick tack och lov över när Helena och Erica kom hem. Delvis tack vare bra sällskap men delvis kanske också för att de hade med sig en spikmatta jag fick ligga på. För det ska ju frigöra endorfiner och lyckohormoner och guuud vet vad.
Eller så är det så att emobarnet i mig njöt av att känna de små taggarna tränga in i huden, och att jag därför blev på bättre humör. Den förklaringen känns nästan lika rimlig.
När jag tänker på det vore nog subventionerade spikmattor till alla emokids en bra idé..
Och sen en dålig flashback-vits på det:
Hur många emos krävs det för att skruva fast en glödlampa?
Svar: Inga, de sitter i mörkret och gråter
Usch, förlåt..
ef
man kan inte alltid ligga på topp. skulle man inte vara nere ibland så skulle man inte uppskatta det när man är på bra humör.
om jag nu nånsin är på bra humör. :| engång var jag lycklig, sen föddes jag.. ;_;
Jonna
ja alla har nog dåliga dagar. men hörru, du får nog köpa en spikmatta ;P
2