gammeldatorn

Att min dator snart börjar bli i pensionsåldern har jag varit medveten om ett tag. Han rosslar och hostar illa och allt går mycket långsammare än förut. Men att ersätta honom med någon yngre och snabbare vore ju nästan ett svek.
 
Men igår trodde jag nästan att det hade blivit dags för det iaf. Plötsligt var han stendöd och gick inte att få igång igen. Orkade inte få panik men svor tyst för mig själv över att jag ännu inte tagit mig tid att spara över alla foton på den externa hårddisken. Hur jobbigt kan det egentligen vara?! Så småning om uppstod han dock ifrån de döda, skärmen var visserligen knallrosa i en minut, men det gick över. Och rosa är ju en glad färg.
  
Dagens i-landsproblem är hursomhelst helt klart att det är så fruuhuktansvärt jobbigt att ta tag i projektet att spara sina foton på en extern hårddisk eller bränna ner dem på skiva. Typ tio gånger jobbigare än att gå ut med pappersinsamlingarna.
  
(Ett människoår ska ju vara ungefär sju hundår. Men hur många datorår är det egentligen? 25?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback