i fädrens spår

vasaloppet är såntdär som man måste se varje år. det är så mysigt. och de får aldrig, aldrig, aldrig byta ut kommentatorerna, de hör ihop med tävlingen.
 
jag skulle nog inte vela (jaja orka) åka vasaloppet, nån kilometer ute på isen i stugan två gånger per år duger gott och väl för mig. men jag skulle gärna vela ha åkt det. det är en såndär grej som är bra att skryta om sedan, för det visar ju verkligen på uthållighet och förstås en jäkla massa kondition. 
  
roligast hittills i tävlingen: det har lämnats in en protest mot italienskan som leder bland kvinnorna. någon påstår att hon har en manlig medhjälpare bakom henne som skjuter fart med hjälp av staven. ja, hon ska alltså ha nån slags platta på ryggen som han trycker på. haha.
 
och bilder på älgar som springer i skogen måste visas flera gånger varje år.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback