att vinna är guld. och att gå är jobbigt.

Jag som satt och hoppades på ett sm-guld till iksu. Jag hade hjärtklappning och höll nätt och jämnt på att bita ner både naglar och fingrar. Men icke, det gick lite åt skogen (innebandyn. inte nagelbitandet). Nu väntar jag mig att få höra att innebandy är ungefär lika spännande som vandrande pinnar-racing och enbart utövas av personer som inte är nog bra för andra sporter. Nå?
 
Nu måste jag köra lillasyster1 till torget. För det är så låååångt att gå (fyra hela kvarter) och de har öl att bära. Man måste supa varje helg. När ska man annars träffa folk?!
- Vååååj kauhea, säger jag på min låtsasfinska som jag inte får använda enligt lillasyster2.
- Meeeh, du kan ju inte låtsas som att du kan finska inför folk som verkligen kan det! suckar hon. Och bara därför gör jag det hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback